tinysisters.blogg.se

Hejsan underbara blogg, Tilda här (som vanligt, kommer ni ens ihåg min syster Ebba?). Om ni undrar var hon tagit vägen är hon för upptagen att göra andra saker än blogga, som att umgås med sin pojkvän till exempel. Men jag gör mitt bästa för att hålla denna blogg vid liv, vilket inte alltid går bra men snälla ha lite överseende.

Idag har jag bara latat mig. Jag tänkte ta tag i mina läxor, vilket jag faktiskt gjorde. Typ. Vi fick i uppgift att titta på en historisk film så då tog jag tillfället i akt att göra det en dag som denna. Efter en lång och noga fundering bestämde jag mig för att se "Saving Private Ryan". En av de bästa andra världskriget-filmer enligt mina ögon.  Jag har sett den förut och det jag inte märkte då var hur lång den är. Men bra är den så se den för det är en riktig kultfilm. Från krig och elände till djup kärlek bestämde jag mig för att också se "Shakespeare in Love". Åh, underbara Shakespeare. Är väldigt fascinerad av den mannen må jag säga. Jag älskar även skådespeladen som spelar honom, samt Gwyneth Palthrow. Den rekommenderas starkt om man är svag för tidlösa och vackra kärlekshistorier (guilty).

Förutom att titta på film hälsade vi på mormor och tände ett ljus på morfars grav, alla helgonahelgen är så fin, eller hur?

Nu ska jag titta på "Trassel" och sedan sova, God natt allesammans!

Här kommer gifs!

 

 

 

Hejsan alla, Tilda här!

Har äntligen hittat en vinterkappa (halleluja) och igår kom den, wohoo!

En annan sak jag fått nyligen, idag faktiskt, är en tidning från min kära vän Emma. Låter jävligt intressant, eller hur? Men det är inte vilken tidning som helst, det är en extra liten bilaga från Aftonbladet som handlar om The Beatles. 1963 var året innan The Beatles slog igenom på riktigt och hela bilagan handlar om när de kom till Sverige i en vecka i Oktober 1963 för 50 år sedan. Det var vekligen hur intressant som helst, i mina ögon, och denna kommer jag inte slänga så länge jag lever. Tack Emma, det gjorde min dag!

Så då fick Tilda agera lite modell och låtsas att året var 1963, vilket jag gjorde så gärna!

 

 

 

Som alla ni Östersundsbor där ute (och andra också kanske) snöar det! Så nu måste jag börja förbereda sig för en stad som så småningom kommer att vara täckt av snö i ca sex månader, känns bra (säger hon med lite ironi i rösten). Dock gillar jag snön, i alla fall den första snön. Det är ljust och mysigt.

 

Den lila himlen och fåglarna i de nakna träden var otroligt fina motiv. (oredigerade)

 

Vi ber om ursäkt för den extremt dåliga uppdateringen. Men igår kväll fotade vi lite grand. Dock blev resultaten ganska glesa på grund av trötthet och dålig fokus. Men här är i alla fall tre tolkningar av kända bilder.

"When I was five years old, my mother always told me that happiness was the key to life. When I went to school, they asked me what I wanted to be when I grew up. I wrote down happy. They told me I didn't understand the assignment, and I told them they didn't understand life" - John Lennon.

 

Som ni kanske redan vet är det John Lennons födelsedag idag, om ni inte visste det, vet ni det nu. Idag för 73 år sedan föddes John Lennon, som sedan skulle bli en av världens bästa musiker. Han var ett geni. Han är en sådan stor inspirationskälla för mig och så många andra och han betyder så himla mycket. Hur stor min kärlek är till The Beatles kan vi ta en annan gång för det måste jag bereda mig mentalt för eftersom det är så svårt att sätta ord på, likaså detta inlägg. Det känns som om vad jag än skriver gör det inte rättvisa till John plus att jag blir alltid så sentimental när jag pratar om honom, så därför ska jag fatta mig kort. 

John är en del av det som fått mig att klara av mycket, både lätta och svåra saker. Man skulle kunna säga att han är en del av mig. Det känns verkligen som om de (the beatles) vet vem jag är eftersom de har hjälpt mig så mycket, genom deras underbara musik. Och det känns också som om jag känner dem så väl eftersom jag vet så mycket om dem. Även fast han och George försvann som Paul och Ringo också kommer att göra en dag, kommer fortfarande deras musik att stanna kvar och det tröstar mig. Min kärlek till dessa män kommer heller aldrig försvinna, en tjej glömmer aldrig sin första kärlek, eller hur?

Jag saknar dej John, även fast jag aldrig har eller kommer träffa dig. Hoppas du har det bra och grattis på 73-årsdagen!

 

I love you forever, just like strawberry fields.

 

 

Idag har jag varit väldigt produktiv. Jag har varit uppe sedan åtta och pratat med min läkare, sökt jobb, skrivit ett personligt brev (som var det absolut tråkigaste jag har gjort) sökt jobb och mailat en helsikes massa människor. Men det känns bra. Bättre än att vakna vid halv tio med ångest över att man inte har något att göra. Imorse var det världens regn-och blåsväder så nu ligger alla löv på backen som en liten gul matta. Vi närmar oss November vilket inte är så kul men snart kommer vintern som sedan aldrig kommer att försvinna.

Idag fyller dock en väldigt speciell människa år. Men jag har lovat Tilda att hon ska få blogga om honom så jag lämnar namnet osagt. Dock borde ni med coola twitter-instagram-facebookkonton kunna lista ut vem jag pratar om.

 

Eftersom jag inte har så mycket att säga idag så bjuder jag på en gif där Ringo Starr (känner att jag inte ska behöva förklara vem han är) ramlar av en stol.

Ebba 

Hej, Tilda här! Förutom att jag älskar massor av vintageinspirerade saker (som ni redan vet), gillar jag också väldigt mycket att dansa. Jag dansar inte lika mycket som jag gjorde förra terminen då jag också tävlade, men denna termin dansar jag flera olika slags danser, och det är så himla roligt. Som idag då dagen är väldigt lång, har jag fortfarande något att se fram emot, ett ställe då man kan släppa allt och bara dansa. Det är så skönt. Det var ganska länge sedan jag längtade efter att åka ner på dansen och det känns underbart!

Här kommer lite blandade bilder från fina dansupplevelser.

 

 

 

 

 

Vi ber om ursäkt för den kassa uppdateringen denna helg. Ebba har blivit förkyld och Tilda har skolarbeten men igår lyckades vi få lite tid över till att fota lite. Vi har en förkärlek till kjolar och bestämde oss för att fota ett stort urval av dem, vi har så pass många att vi inte orkade fota alla.

Vaknade av att Zico, vår ena tax, satt i hallen och fulkomligt ylade och gnällde.Det finns ju bättre sätt att vakna på om man säger så. Jag tog då med honom och vår äldre tax Pelé på en promenad, vilket gjorde honom lite lugnare. Han har varit så konstig de senaste dagarna och jag börjar tro att han lider av separationsångest. Kan hundar göra det? Alltså så fort mina föräldrar lämnar huset så blir han så orolig och gnällig. Äh, jag vet inte. Jobbig är han i alla fall.

Idag är en bra dag. Jag känner att jag inte mått så här bra på väldigt länge. Jag har haft mina dagar då jag inte mått speciellt bra, psykiskt alltså, men helt plötsligt vände allt. Jag såg liksom vardagen på ett ljusare sätt och allt blev så mycket lättare. Det blev inte längre en börda att kliva upp på morgonen. Det kan ju ha att göra med att jag börjar nu vänja mig vid dessa rutiner men det känns som något verkligen hänt men jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Men jag tänker inte försöka heller, jag ska bara njuta dessa bra dagar.

När jag är glad lyssnar jag på extra mycket 60-talsmusik, speciellt soundtracket från The Boat That Rocked. Rekommenderas! Ha det bra och hoppas ni mår lika bra som mig!

 

Leker med instagram i väntan på att få träffa pojkvännen och inser att jag borde ha rött läppstift oftare.

Dagens låt: Lady Jane- The Rolling Stones (urgullig version)

Peace
/Ebba

Som vanligt kan jag, Tilda, inte överträffa Ebbas fina och poetiska inlägg, hon har lagt ribban högt må jag säga. Nå, nu tänkte jag berätta (visa) om den tiden i mitt liv jag var som lyckligast. När vi åkte till London. Det var så underbart. Har ni någon gång varit i London förstår ni nog. Jag har velat åka till London ända sen jag var typ nio år, men varför så länge är en annan historia, och äntligen skulle det bli av. Jag och Ebba hade planerat vad vi skulle göra, vad vi skulle se och fantiserade om olika scenarier och vad vi skulle bära. Vi förväntade oss så mycket, men bättre blev det. Över förväntan.

Här ska ni få se!

 

 

 

Ett samtal idag fick mig att börja hoppas igen. Det onda i magen försvann lite och solen sken. Jag gick från ett ångestladdat grått moln till en skinande sol. Jag rördes till tårar av fina Håkan Hellström på bussen. Jag som sällan gråter till musik. Jag gick hem i hösten och helt plötsligt gick det upp för mig vad jag ska plugga vidare till. Som om det alltid har varit en självklarhet. Jag börjar få ro i kroppen igen, och i sinnet. Jag börjar bli vuxen och är på väg att acceptera det. Det går inte att fly. Fly aldrig från er själva mina vänner, även fast ni kanske vill det ibland. Stanna kvar, för ni behövs.

Jag vill visa er varför jag tycker om hösten så mycket. Alla gråter över att det är oktober. Men jag bara njuter för det är aldrig så vackert ute som just nu. Alla träd blommar ut i sin vackraste och slutgiltiga form innan det är dags för att gå och lägga sig för den här gången. Naturen visar sig från sin finaste sida, vilket jag försökte fånga på bild.