tinysisters.blogg.se

Ett samtal idag fick mig att börja hoppas igen. Det onda i magen försvann lite och solen sken. Jag gick från ett ångestladdat grått moln till en skinande sol. Jag rördes till tårar av fina Håkan Hellström på bussen. Jag som sällan gråter till musik. Jag gick hem i hösten och helt plötsligt gick det upp för mig vad jag ska plugga vidare till. Som om det alltid har varit en självklarhet. Jag börjar få ro i kroppen igen, och i sinnet. Jag börjar bli vuxen och är på väg att acceptera det. Det går inte att fly. Fly aldrig från er själva mina vänner, även fast ni kanske vill det ibland. Stanna kvar, för ni behövs.

Jag vill visa er varför jag tycker om hösten så mycket. Alla gråter över att det är oktober. Men jag bara njuter för det är aldrig så vackert ute som just nu. Alla träd blommar ut i sin vackraste och slutgiltiga form innan det är dags för att gå och lägga sig för den här gången. Naturen visar sig från sin finaste sida, vilket jag försökte fånga på bild.