tinysisters.blogg.se

Detta är mitt liv. Min inspiration. De som får mig att andas och tänka klart när jag bara vill försvinna ett litet tag från verkligheten. Där får jag drömma. Drömma om att jag också är där. Att jag också är en av dem. Jag blir glad. För det är så fint. Så bra. De finns inte längre. De är från en annan tid. En annan värld. Men de har funnits. Och de lever kvar. Men på ett annat sätt. Det är det jag lever för. De fick mig att bli den jag är idag. De fick mig att bli mig själv. Jag är dem evigt tacksam. För mig är de så personliga. Men jag gillar tanken på att ha dem för mig själv samtidigt som jag vill att andra ska upptäcka deras vackra övermänsklighet. Mitt fina lilla sextio-och sjuttiotal. Ni är så fina. Så sköra men samtidigt så starka. Så färgsprakande. Så upproriska. Tack, för att ni funnits. Tack för att ni fortfarande finns. Jag är er evigt tacksam.